"There's something missing in my heart"
För just nu så råder det lite kaos inom mig, jag vet ärligt talat inte riktigt vad som händer. Min hjärna säger en sak och min magkänsla en annan och så hjärtat en tredje... det är helt sjukt. Jag borde bara ge upp nu, lägga mig och dö en långsam död (ackompanjerat av Håkan Hellström) tills allt bara gått över.
Jag skulle vilja säga att jag bara är rädd, att det är där det ligger och att det går över, men det är inte riktigt fullt så lätt. Jag kan inte rå för det bara, hur mycket jag än försöker. Fan ta mig.
Är det nu man ska leka fegis och distansera sig från ALLT? Det är ju höst så man kan ju leka att det är lite ångest som kommer med hösten, att det går över till våren... mja, jag vet inte. Usch, svammel svammel och åter svammel.
Är det ingen som har lust att bara gå in och styra upp mitt liv? Om så bara för en sekund. Det skulle vara så skönt...
E.R.
På Akuten såklart! Haha. Det är helt stört men jo, jag spenderade ca 9 timmar på akuten igår/inatt.
Det hela började med att jag sms:ade säkerhetschefen på mitt jobb ang om han kunde hjälpa mig att få träffa företagsläkarna för mina krämpor. Efter 20 minuter ringer han upp mig och frågar hur jag mår och berättar sedan att han har ringt sjukvårdsupplysningen och de hänvisade mig till Akuten. Så då var det bara att åka dit och vänta... och vänta... och vänta lite till.
F.ö. så körde taxin lite vilse när jag skulle dit, bra jobbat!
Jag dåsade till var 5:e minut i vänterummet och efter någon timme så tog de puls och blodtryck på mig, sade sedan åt mig att "det kommer att ta rätt lång tid eftersom vi har så många patienter men jag ska tala med läkaren"... sen hände det inget...
Men en timme efter det så kom iaf Thomas dit och höll mig sällskap. (Sjukt snäll människa, tack!) Vi såg på Ondskan på tv och sen var det WPT. (fast då somnade jag)
Vaknade av att någon säger mitt namn och jag är helt förvirrad, förstår ingenting... då är det en sköterska som tar med mig till ett rum där hon kollar EKG och sen får jag sitta och vänta på läkaren... och det tar lite tid. När läkaren sen kommer så får jag veta att allt är som det ska med handen och att jag ska fortsätta att röra på den (hallå, jag skriver blogg!!!, rörlighet 110%) och leva på som vanligt mer eller mindre.
Sen får jag åka hem och det blev bums i säng, vid 3 i morse. Det var härligt det.
Nu ska jag gå t jobbet och prata med dem samt hämta ut ersättning för natten.
"And make you smile with every word I wrote"
Kom hem för en liten stund sedan och såklart var datorn det första jag startade innan jag ens fått av mig mina ytterkläder. Startade Justin på repeat one, så nu vet ni dagens playlist, dvs ungefär samma som igår! Han får mig att må bra med den där låten och jag mår riktigt bra, kan inte rå för det men jag mår ruggigt bra. (Upprepning, upprepning, upprepning!)
De senaste 19 (c:a) timmarna har jag varit i bra sällskap och mått väldigt bra. Jag vet inte varför det blev såhär men jag vet inte heller om jag är speciellt missnöjd med det. Synd bara att situationen är så delikat. Det hade varit roligare att veta hur det hade varit om det nu inte varit såhär. Men hur kul är det om livet inte är komplicerat...?! Haha.
Först åt vi mat - mycket trevligt och sen såg vi på Just My Luck (Åh, vilken helt underbar film, haha) sen så blev det Simpsons 13x6 (ni som känner mig vet vad det är för avsnitt... just det!) och sen någon film som jag tror hette Pool Hall Hustlers, som också var rätt bra, kul iaf. Det avslutades iaf med Pistvakt säsong 1, finns det något bättre? "Jag tog en plånbok en gång. Då kom vargen till mig, som han gör till dig nu, om natten, i drömmarna. Det är där dom riktiga straffen utmäts och utställs, Olle. Inom dig." (Ja, nu har jag ju "försvenskat" texten, detta för att alla ska förstå)
Men det bästa när man umgås länge med någon man tycker om är att man luktar som den, fast jag ska gå och duscha så då försvinner det, typiskt. 
The Quiz
Igår så kändisspottade ju jag och Ankis!
På vägen mot stan så satt jag bredvid Floor Filler-Akira, dvs han jag gillade mest. På Svart Kaffe hängde Maria Andersson och DiLeva (nej, inte tillsammans...) och sen på väg mot shopping så såg jag skådespelerskan som spelade Yvonne i Rederiet. Utanför Carmen såg jag vackra Emma, (jag vet Annika, du tycker inte att hon är vacker) model-Emma.
När jag åkte hem första gången från stan så satt jag och lyssnade på radio på min mp3 och hörde för första gången Hello Saferides nya släpp, The Quiz, en sjukt bra låt. Ruskigt fin text.
I’m weak right now, so weak right now
I need proof before I dare to open this heart
so I prepared a quiz for you
Would you freak out if I said i liked you?
Do you walk the line
Is your IQ higher than your neighbour’s
And is it very much higher than mine
Can you sleep when I grind my teeth
Do you look away if I slob when I eat
Will you let me be myself
Can you at all times wear socks, because I’m still scared of feet
And if I’d fall, would you pick me up
And if I’d fall, would you pick me up
Do you talk in the middle of Seinfeld
Do you read more than two books a month
Do you get racist or sexist when you’ve had a few
Is it fine if I make more money than you
Have you slept with any people I work with
Is there anyone you’d rather wish I’d be
Do you still keep pictures of old girlfriends
Are they prettier than me//..."
"What do you want?"
Vaknade för knappt en timme sen av att jag faktiskt nynnade på en låt. En av de bästa låtarna, men jag tror att jag har försummat bandet alldeles för länge nu.
Kan det vara så att det var snackat om Knut igår som fick mig att tänka på detta eller handlar det om min shoppinglycka? Ja, hursomhelst så mår jag väldigt fint denna morgon, om vi bortser från att det känns som att mitt huvud väger 100 kg, men det borde lätta (den där blåsten igår alltså!) annars blir jag tokig.
Jag borde sova mer, jag har sovit för lite även denna natt, fast det blir bättre. Jag stängde av datorn vid 2, läste till 2.45 eller nått, somnade och vaknade vid 8.30, utvilad. Fast utvilad är fel ord, för det är jag ju inte.
Nej, dags för att faktiskt öppna teoriboken!
En BRA dag!
Att få träffa Annika var så sjukligt skönt att det inte går att förklara. Det är synd att det blir så sällan eftersom hon får mig att skratta och må gott.
Även våran shopping gick väl. Mycket mycket väl.
Jag brände även pengar på onödiga ting som ett par skor och en kappa, jag menar, bara för att det är vinter kan man väl gå omkring naken och barfota, ja för tusan!, vem försöker jag lura genom att klä på mig, hehe.
Idag var det även storm, inte roligt alls. Jag har frusit som en idiot i min korta kjol och dessa kalla vindar. Kan ge mig i backen på att jag kommer bli förkyld. Skit.
När jag kom hem på dagen så gick jag till IKEA och shoppade batterier, slutade med att jag stod och snackade med Malle i ingången i nästan en timme. Känns bra att allt redan är ett kaos där nere. Skööönt. Och jag kommer inte ens att vara en dag där nästkommande vecka. Konstigt. 6 veckor från mitt andra hem...
När jag var färdig där fick jag stressa lite för att hinna ner till stan för att möta upp med Tati och Saga. Vi hade tänkt äta på Tre Indier men när vi väl hade irrat omkring och kommit fram så visade det sig att de hade stängt pga renoveringar av köket. Så kan det gå. Så vi vandrade omkring i en evighet (okej en timme kanske) innan vi till slut hamnade på Murasaki, det första stället som jag sökte jobb på i Sthlm (ja, under 04) och det var kanske inte riktigt en hit. Tatis mat var inte god och jag och Saga var väl inte så jätteimponerade. (Eller jo, Saga gillade ölet jag rekommenderade, kanske mitt bästa öl om jag ska vara ärlig, om vi inte snackar mellanöl)
Sen gick vi till Carmen där jag helt zonika träffade på Maria GSF, sjukt roligt att se henne i Sthlm. Sen så gick vi in, de tog varsin öl (jag ville inte ha, ja, det var ett frivilligt val...) och efter mycket om och men så hittade vi inget bord så vi valde att gå.
När vi kom fram t Söderhof så kände jag hur kallt det var och hur mycket jag egentligen ville åka hem, även om jag älskar deras sällskap.
Tog tåget hem och nu sitter jag här, lite trött och äter på lite glass. Nyttigt värre.
Men nu ska det bli sömn, för det har jag gjort mig förtjänt av!
"only love can break your heart"
Gissa vem som lyckades få sova mellan 0100 - 0615, det är ju helt fantastiskt. 5 timmar känns stabilt. När jag vaknade upp så trodde jag först och främst att klockan var mycket mer och att jag skulle lyckas somna om. Det känns inte helt okej att ha sovit såhär lite.
Jag börjar iaf dagen med lite Neil Young, då kan inte dagen bli helt misslyckad!
Nå, vad kan denna fredag bjuda på för spännande äventyr?
Först ett varmt bad tänkte jag, känner att jag måste få slappna av lite. Sen blir det mack-lunch med Annika på Svart Kaffe (nu ska vi ta mig tusan ses, okej!) och en liten snabb shoppingtur som vi planerat sedan i somras men som aldrig blivit av. Sen ikväll så vankas det middag med mina två bästa IKEA-tjejer. I love you guys! Bra så in i norden...
Den där känslan av illamående är nästan helt borta, jag darrar iaf inte. Fast nu är jag mest förvirrad...
Jag ger dig min morgon...
Sitter och lyssnar på Håkan igen. Hela mitt liv är så ptja, Håkan bara. Sjukt. Bara sjukt.
Nu är jag iaf lite utan ångest. Men det var jobbigt där ett par timmar. Så fick jag det åter motbevisat att ärlighet skulle vara något dåligt, ibland är det bra.
Då mår man rätt bra.
Hej sömn, hejdå insomnia!
Ärlighet är en dygd
En väldigt snäll person sa att hon beundrade mig för mitt mod och min ärlighet, men själv så kan jag inte uppskatta det. Det är ett sådant problem jag borde ta tag i, att bara låsa in allt inom mig istället. Det är enklare så för vem orkar egentligen med att göra sitt liv mer komplicerat?
Jag hoppas att det för med sig något gott iaf, att jag kan börja sova och äta igen. Det har varit lite dåligt på den fronten ett tag ju. Det måste bli bättre. Det ska bli bättre. Jag måste blicka framåt, eller försöka arbeta mera så jag kan glömma bort att tänka. Inte tänka så mycket iaf.
Jag vill ha enorma mängder alkohol nu, tyvärr alltså, så är det.
Men först ska jag gå och spy...
"och långt bakom ditt öga svinner nattens drömmar"
Vad bjuder denna "underbara" dag på då?
Sjukgymnastik, lunch/fikadejt med Annika och ett viktigt samtal. Får se om det får plats så mycket mer.
Tänkte skriva ut de 10 mest spelade låtarna på iTunes, för att ge er en liten inblick i mitt liv:
1. Nu kan du få mig så lätt - Håkan Hellström
2. Magiskt, men tragiskt - Håkan Hellström
3. Loneliness is not better when you're alone - Hello Saferide
4. Always on my mind - Pet Shop Boys
5. All lovers hell - Kristofer Åström
6. Friends - the Wannadies
7. Det värsta av allt - Magnus Carlson
8. To win my love - Anna-Maria Espinosa
9. Recover - the Automatic
10. Jag hatar att jag älskar dig och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig - Håkan Hellström
Det är mycket "klassiker" (för att vara mig) och väldigt lugnt, kanske lite för lugnt. Men det är vad jag behöver just nu.
"Det måste va nåt fel på er"
Låt mig få citera några rader från den låt som fick mig att inse (och ja, jag vet att du njuter nu, Annika, don't rub it in my face) hur bra det egentligen är.
Å ja våga aldrig hålla din hand - Vi är inte sånna som i slutet får varann..
..Å alla bara pratar "e de sant" och "ja har hört om dig"
Ja kommer aldrig tillbaka hit igen
Neonskyltar på gatorna sänder ljus till mej å skatorna
Alla dansar, å ja tänker
e du också själv? Var e du ikväll..//
//..Å ja undrar va som händer i vår del av stan'
Vinden håller tal vid en hamurgerbar
Den har blåst sig trött å alla flickor har gått hem
Å de va sötade än dom men ja slängde bort de igen
ja slängde bort nån slags vän..
De va så mörkt
den kvällen ja gick hem
ja hade hoppats på något, HOPPATS PÅ NÅGOT//..."
Det är lite som att jag varit blind och nu äntligen fått synen tillbaka, det är otroligt obehagligt på ett sätt. Men det är bara att bita ihop och inse att man kan ha fel ibland och att man går igenom olika faser under sitt liv. Nu kanske det har kommit till detta, jag har, huuu, en Håkan-fas...
En annan låt som fått mig att känna varmt inför honom är Magiskt, men tragiskt vars text kan liknas med det destruktiva, ptja kalla det vad ni vill, som jag hade förut, när jag var ung och dum.
Men varför är vi inte fler? Och det är bara du som ler?
Det måste va nåt fel på er.
För inget är logiskt - för att inget är magiskt.
Och det är så tragiskt. Så jag springer tillbaks till dig.
Behöver lite kärlek från fel sort - Och sympatier från fel håll.
Behöver lite kärlek från fel sort - Och sympatier från fel håll.
Behöver lite kärlek från fel sort - Och sympatier från fel håll.
Behöver lite kärlek från fel sort - Och sympatier från fel håll!
Inget är logiskt - inget är magiskt.
Och det är så tragiskt. Så jag springer tillbaks till dig.
Inget är logiskt - och inget är romantiskt.
Och det är så tragiskt - Så jag springer tillbaks... till dig!!!"
Svårt att inte tycka om, inte sant?!
"Ja kommer aldrig tillbaka hit igen"
Ännu en natt utan egentligen någon nattvila. Jag sover men sover inte. Jag vrider mig i något som kan liknas med kroppssmärtor. Man skulle ju kunna tro att man till slut blir så utmattad att man måste sova men det har inte kommit till det, inte ännu iaf. Det är mest jobbigt och jag vet att jag själv inte vill vara på det här viset. För det gör mer ont än gott.
Min gårdag var dock bra, först mathäng med Nina i Kista och sen blev det ölhak med Tati och Saga. Ett mycket bra initiativ av Saga.
Jag ska skatta mig lycklig att jag träffat så bra vänner, vänner som får en att må bra.
Speciellt när det finns så många tankar inom mig. Som jag egentligen inte ens orkar med att bära, fast jag biter ihop och låter det gå.
Gårdagsnatten avslutades iaf med att jag och Saga satt på en parkbänk vid Arlanda Express och satt och pratade en massa bra saker, djupa saker. Hon är ärlig, något som jag uppskattar så in i norden. (Självklart är många av mina vänner ärliga, annars skulle jag inte vilja ha dem som vänner)
Varför är mitt liv såhär mot mig? Jag gillar ju egentligen min tillvaro, nöjd med min situation... och så blir det såhär och jag blir ett monster. Eller okej, snarare så att det har flyttat in ett monster inom mig, som egentligen bara har ett syfte, att fucka upp mig med tankar och skit.
Bra att det är höst också...
"jag har inget bättre för mig så va fasen"
* - där hittade jag *******, så sov jag brevid honom. sen var vi i ett hus som låg i ***** förort, minns inte vilken men en jävlig en. där var en karl jag på riktigt hånglat med, och vi hånglade haha, fast jag var inte så peppad för jag hade ju hånglat med han förr men som att jag hade nåt bättre för mig...
Jag - hahahaha
eeeh sicko
* - haha jag?!
Jag - haha ja
i drömmen
"jag har inget bättre för mig så va fasen"
* - vadårå? haha
ja men bussen kom ju aldrig hahaha
Jag - HAHAHAAHA
säääämsta ursäkten... eller bästa... kan inte bestämma mig
* - jag kan inte säga nej, alltså ibland hånglar man ju för att man inte orkar säga nej. det är ju alltid trevligt, men alltså, ibland kan jag känna att jag ångrar att jag började hånglet medan jag hånglar hahaha...
Jag - den låter skrämmande bekant
* - hahaha
För att återkoppla till det drömsamtal vi hade under gårdagskvällen så kommer även här en liten dialog:
* - haha fatta att jag två nätter i rad drömt att jag haft helt sjukt sex!! alltså haha...
i natt jag ba :mä hallå är din penis i mig? LOL haha sa det
Jag - hahaha
* - haha ja och så sa jag har du på dig en kondom då? han ba nä, så jag klev upp och gick haha... det var som att jag råka sätta mig på hans snorre hahaha
Jag - hahahaha
ooops
* - sjukt va ojojoj
Jag - ja verkligen! hahaha
* - och dagen innan det så var det som att jag var naken och inte ville ligga men jag ba ok då haha
Jag - hahaha
eeeh "okej då"
* - haha ja
Jag - hehehe
promiskuöst! Me lik-eee
* - blir spännande att se vad som händer i natt!!
Jag - HAHAHAHA
* - promiscuos girl, wherever you aaaare...
etc etc etc... fortsatte lite, men inget som är värt att skriva.
Det var precis en sådan dialog som jag behövde för att få upp humöret efter gårdagen.
Nu sitter jag och läser Svante Isaksson, ett kapitel ur hans bok "Ingen frid i fjällen" på nätet.
Kapitlet handlar om Ammarnäs, byn i mitt hierta.
"Ändå vaktar avundsjukan och ligger på lur, ingen ska tillåtas tro att han är förmer än någon annan, och framgång bör helst inte synas på utanskriften. Dyra bilar kan väcka ont blod och fordrar en ursäkt av något slag. "Jag behöver den i jobbet" kan i nödfall duga, bilen är livsviktigt oumbärlig, kollektivtrafiken har aldrig varit ett reellt alternativ. Men den får inte vara för flott. På sjuttiotalet motionerade fritidpolitikern och polisen Berndt Erik Nordenström i fullmäktige om att jantelagen måste förbjudas i kommunen. Eventuella syndare skulle tvingas gå i kyrkan och repetera grundtankarna i tio Guds bud, ansåg han. "Först blev det dödstyst i fullmäktige som efter en hjärtträff på en älg. Sedan bröt helvetet lös. Jag hade inte klarat av det om jag inte fått kravall- och terroristutbildning i Stockholm" säger han och skrattar. Jantelagen är som pornografin: alla vet att den finns, många fördömer den, men ännu fler njuter hemligen av den. Den bidrar till att sänka taket, trots att den erigerar sinnena."
Om ni är intresserade (eller helt enkelt är uttråkade och inte har något bättre för er) så går hela texten (kapitlet) att läsa på http://www.svanteisaksson.com/textarkiv/enidyll.htm
Let's get electric!
Igår så råkade jag alltså ut för något helt fantastiskt.
Kom till jobbet efter 10. Började 10.45. Tog det lugnt och tänkte att den här dagen blir nog som alla andra söndagar, dvs mycket folk och focacciagrillning. Med den inställningen gick jag ner till mitt.
Dagen gick på som tänkt med lite ojämna köer men ändå så att det inte kändes övermäktigt.
När så min kollega skulle få sin andra kvartsrast så skulle jag starta ännu en kanna med kaffe.
Trycker således på knappen som startar vattenförsörjningen till maskinen och får världens stöt rätt in i fingret och upp i armen.
Ringer då till op och felanmäler maskinen, ställer mig vid kassan och fortsätter jobba.
Ska försöka grilla en focaccia och inser att jag inte kan röra vänster arm, alltså att jag måste jobba med höger, men lägger inte alltför stor vikt på detta utan fortsätter.
Då ringer op ner och frågar hur det egentligen är med mig, jag svarar då "jorå, det är okej, förutom att jag inte kan använda vänster arm". Hon blir lite konfunderad och säger att hon ska ringa och fixa så vi gör en skaderapport. Innan jag vet ordet av det så är de nere hos mig och plockar bort mig för att sätta mig i en taxi till Danderyds sjukhus. Väl på akuten behöver jag bara vänta 5 min på inskrivning sen så får jag göra ett EKG på direkten. De kollar reflexer och ber mig att stanna för observation över natten.
Natten blir lång och jobbig. Hamnar på strokeenheten och ligger i samma rum som en äldre dam som väljer att skrika "hjälp!" var 5:e minut... när man sen gick dit för att kolla till henne så kunde hon inte minnas varför hon ropade. Läskigt det där.
I morse blev jag dock utskriven, med en sjukskrivning på en vecka. Känner mig lite som en krympling men det är okej.
Så kan det gå, så kan det gå.
Ikväll när jag besökte jobbet för att lämna in sjukintyg etc etc så fick jag veta av säkerhetschefen att det var ca 380V i maskinen, vi kan dock bara spekulera hur mycket som jag stötte på (fatta ordvitsen!) men jag ska vara glad att jag klarade mig så bra.
Nu ska jag försöka att inte bli rastlös i min ensamhet.
"That's the happiest you've looked all day"
Jag vet faktiskt inte varför men jag är på ett löjligt gott humör idag.
Jag vaknade upp vid 8 och kunde inte somna om.
Kan detta vara en motreaktion till mitt otroligt dåliga humör igår?
Äsch, jag orkar inte överanalysera. Eller orkar gör jag nog, men det är mest slöseri med tid.
Igår var vi på Pergola, det heta stället i Jakan. Hehe. Det var riktigt kul. Ett helt IKEA-gäng på jakt efter alkohol (okej, inte jag då, men de andra, ni vet, fyllona) för att stilla sitt begär.
Det var roligt att hänga med folk civilt, även om jag gjort det förut med några av dem. (Andra hade jag nog klarat mig utan, eller ska vi säga en...)
Jag fick ett roligt samtal senare under kvällen av mitt kusinbarn. Han var på Sjätte Tunnan och väldigt glad i hågen. Undrade var jag höll hus när det vankades mjöd. Fick även samtala med hans värmländske nya bekantskap och senare även med Sabina, som jag en gång i tiden var bra vän med uppe i Ammarnäs.
Det är nästan hemskt att jag får sån grym hemlängtan när jag hör den där dialekten alltså. Norrland, I'm going home.
Annars så... ptja... jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Det finns en sån bra känsla i magen idag. Kanske för att jag fick kramas med bra människor. Kramar är underskattade så in i... för ibland så är man bara i behov av att känna att "hej, jag är en människa, se mig" och när man kanske inte är på tiptop humör så är det precis vad man behöver.
Denna dagen ser annars ut att bjuda på mathäng med Nina samt övernattning i Spånga. Det ska bli skönt att få umgås med henne, hon är så bra. Får mig att bli så glad. Synd att jag jobbar så mycket att jag inte hinner träffa henne så mycket som jag vill. Det är även utlovat dansmatta, jag är peppad!
Hur/När vet man...
but by the moments that take our breath away..."
...vad man egentligen känner och när det är dags att ge upp?
Oavsett vad det nu kan handla om så borde det ju finnas ett mått på något sätt.
Det är nog bara jag som inte har koll på varningsklockor, dåliga vibbar och känslor i största allmänhet. Men det är okej, det går väl alltid att förtränga sånt i framtiden, när man är gammal och senil.
Jag är poly på ett väldigt asexuellt sätt, det går nog inte ens att förklara så att folk ska förstå så jag avstår. För jag vet ärligt talat inte längre var jag står i mitt huvud. Samtidigt som jag absolut inte vill något annat än att bara vara fri och sätta mig själv i främsta rum, för det är något jag verkligen behöver, så är jag ändå i den penibla situationen att jag inte vet vad jag vill, vad som är legitimt att beräga från någon. Respons. Jag kanske är sådan för att jag vill undvika att inte gå vilse inombords.
Tåls att klura på.
Det finns alltid saker som man kan påverka vilken utgång man vill se, detta har Annika gjort mycket klart för mig. Men trots att så är fallet så är det svårt med sådana beslut när man faktiskt inte helt är 100 på att det är just det ena eller andra som är det rätta i den situationen. För att citera Annika "bra saker händer inte dom som väntar, dom som kommer någonstans jobbar för det... så satsa lite! det kommer kännas bra i slutändan", så är det kanske... synpunkter på det?
Nu förtjänar jag ett par timmars sömn.
En alldeles, alldeles, alldeles underbar dag...
na naaaa, na na na naaa naaa na,
na na, na nana na naaaaa,
na naa na nane na nane na naaaaa"
Jag är slut.
I huvudet.
Det finns bara luft och lite tinnitustjut.
Missförstå mig inte, jag gillar mitt jobb men jag har som smått omsides börjat inse att jag spenderat alldeles för mycket tid där.
Jag gillar att jobba men det finns som en gräns. Som att jag känner att jag inte orkar göra något annat när jag väl är fri. Förutom att gå ut och dränka mina tankar. Och det är ju...ehm... hälsosamt. Eller nått.
Saker som var bra med dagen var att:
1. Någon, som jag trodde att jag hade sårat, hade inte hört vad jag sagt om denne.
2. Det var lagom utifrån hur mycket jag ville att det skulle vara att göra.
3. Någon gjorde mig glad.
4. Fick ett sms med en påminnelse om Happy Tree Friends
5. Veronika kom förbi och snodde en havreboll! (obs, skulle kunna vara dagens bästa, haha)
Imorgon måste jag upp ännu tidigare. Vi ska ha möte, 07.45, smaka på den. Det betyder att jag ska upp före 06, det kommer jag aldrig att orka. Hej då, kroppshygien, hej lukta dåligt i korven resten av dagen...
Apati?
Att vara ledig är en livsfarlig sak.
Eftersom jag igår kväll visste att jag inte skulle arbeta så satt jag online till efter 0200, då mina ögonlock var så tunga att jag blundade från datorn till sängen. (okej, 50-60 cm, men ändå)
När jag vaknade kl. 0630 för att gå och tvätta så var jag nära att bara strunta i alltihop, orkade bara inte. Men jag tog mig i kragen och släpade med mig mina heta arbetskläder (ja Diana, även det sexiga hucklet) och startade maskinen. Sedan gick jag den långa vägen tillbaka och hoppade isäng igen.
Så var det fram och tillbaka i 3 timmar tills allt var rent och torrt. Kom på upp till lägenheten igen och stupade i säng för att sedan sova sova sova!
Egentligen så borde jag läsa körkortsteori nu, se till att jag är väl förberedd för de väntande veckorna men jag orkar bara inte. Jag saknar riktig motivation till att göra det.
Det var tänkt att jag och Diana skulle käka tillsammans ikväll men planerna ändrades. Först skulle vi gått på IKEA och tagit oss en varsin slitz (muhahaha) och sen åkt ner till Sumpis där vi skulle äta Grekiskt, men det får bli en annan gång.
Jaha, vad ska jag nu blajja om? Det finns som inget kvar. Aja, här är 2 historier från tjuvlyssnat.se
På Tunnelbanan:
(En mycket hårig man i shorts och linne kommer in i vagnen).
Pojke 5+: Mamma, varför har den där mannen päls?
Mamman: Men Schhh!
Pojke 5+ (skriker): Men varför har han päls?!
(Alla på tåget börjar le, mannen tittar ilsket på ungen).
Pojke 5+ (lite rädd): Mamma, björnen tittar argt på mig nu!
Slussen, Stockholm:
(Två popkillar står diskret och spanar på en asiatisk tjej)
Snedlugg: Hej. Är du från Japan?
Tjej: Nej, Korea.
Snedlugg: Okej, men du är i alla fall väldigt söt.
Tjej: Tack!
Snedlugg: Du liknar hon, Kayako i "The Grudge" lite.
(Paus, killens kompis stirrar på honom )
Snedlugg: Alltså, fast på ett gulligt sätt.
Omstart
Egentligen hade jag ju lagt ner det där med att blogga pga att jag ändå skriver/skrev dagbok på skunk men nu så ska jag försöka fokusera mig på en sak istället. Kanske lite lättare så?!
(Fast kommer nog fortsätta skriva även när jag lägger upp bilder på bilddagboken.se annars så får man kanske inte något sammanhang...)
Aja, önska mig lycka till nu så får vi se vad som händer.