Let's get electric!
Visst är det fantastiskt när det händer lite spännande saker på jobbet?
Igår så råkade jag alltså ut för något helt fantastiskt.
Kom till jobbet efter 10. Började 10.45. Tog det lugnt och tänkte att den här dagen blir nog som alla andra söndagar, dvs mycket folk och focacciagrillning. Med den inställningen gick jag ner till mitt.
Dagen gick på som tänkt med lite ojämna köer men ändå så att det inte kändes övermäktigt.
När så min kollega skulle få sin andra kvartsrast så skulle jag starta ännu en kanna med kaffe.
Trycker således på knappen som startar vattenförsörjningen till maskinen och får världens stöt rätt in i fingret och upp i armen.
Ringer då till op och felanmäler maskinen, ställer mig vid kassan och fortsätter jobba.
Ska försöka grilla en focaccia och inser att jag inte kan röra vänster arm, alltså att jag måste jobba med höger, men lägger inte alltför stor vikt på detta utan fortsätter.
Då ringer op ner och frågar hur det egentligen är med mig, jag svarar då "jorå, det är okej, förutom att jag inte kan använda vänster arm". Hon blir lite konfunderad och säger att hon ska ringa och fixa så vi gör en skaderapport. Innan jag vet ordet av det så är de nere hos mig och plockar bort mig för att sätta mig i en taxi till Danderyds sjukhus. Väl på akuten behöver jag bara vänta 5 min på inskrivning sen så får jag göra ett EKG på direkten. De kollar reflexer och ber mig att stanna för observation över natten.
Natten blir lång och jobbig. Hamnar på strokeenheten och ligger i samma rum som en äldre dam som väljer att skrika "hjälp!" var 5:e minut... när man sen gick dit för att kolla till henne så kunde hon inte minnas varför hon ropade. Läskigt det där.
I morse blev jag dock utskriven, med en sjukskrivning på en vecka. Känner mig lite som en krympling men det är okej.
Så kan det gå, så kan det gå.
Ikväll när jag besökte jobbet för att lämna in sjukintyg etc etc så fick jag veta av säkerhetschefen att det var ca 380V i maskinen, vi kan dock bara spekulera hur mycket som jag stötte på (fatta ordvitsen!) men jag ska vara glad att jag klarade mig så bra.
Nu ska jag försöka att inte bli rastlös i min ensamhet.
Igår så råkade jag alltså ut för något helt fantastiskt.
Kom till jobbet efter 10. Började 10.45. Tog det lugnt och tänkte att den här dagen blir nog som alla andra söndagar, dvs mycket folk och focacciagrillning. Med den inställningen gick jag ner till mitt.
Dagen gick på som tänkt med lite ojämna köer men ändå så att det inte kändes övermäktigt.
När så min kollega skulle få sin andra kvartsrast så skulle jag starta ännu en kanna med kaffe.
Trycker således på knappen som startar vattenförsörjningen till maskinen och får världens stöt rätt in i fingret och upp i armen.
Ringer då till op och felanmäler maskinen, ställer mig vid kassan och fortsätter jobba.
Ska försöka grilla en focaccia och inser att jag inte kan röra vänster arm, alltså att jag måste jobba med höger, men lägger inte alltför stor vikt på detta utan fortsätter.
Då ringer op ner och frågar hur det egentligen är med mig, jag svarar då "jorå, det är okej, förutom att jag inte kan använda vänster arm". Hon blir lite konfunderad och säger att hon ska ringa och fixa så vi gör en skaderapport. Innan jag vet ordet av det så är de nere hos mig och plockar bort mig för att sätta mig i en taxi till Danderyds sjukhus. Väl på akuten behöver jag bara vänta 5 min på inskrivning sen så får jag göra ett EKG på direkten. De kollar reflexer och ber mig att stanna för observation över natten.
Natten blir lång och jobbig. Hamnar på strokeenheten och ligger i samma rum som en äldre dam som väljer att skrika "hjälp!" var 5:e minut... när man sen gick dit för att kolla till henne så kunde hon inte minnas varför hon ropade. Läskigt det där.
I morse blev jag dock utskriven, med en sjukskrivning på en vecka. Känner mig lite som en krympling men det är okej.
Så kan det gå, så kan det gå.
Ikväll när jag besökte jobbet för att lämna in sjukintyg etc etc så fick jag veta av säkerhetschefen att det var ca 380V i maskinen, vi kan dock bara spekulera hur mycket som jag stötte på (fatta ordvitsen!) men jag ska vara glad att jag klarade mig så bra.
Nu ska jag försöka att inte bli rastlös i min ensamhet.
Kommentarer
Trackback