jahaja

Jag vet inte vad jag ska säga...
Jag tycks glömma bort att skriva här trots att det händer rätt mycket i mitt liv för tillfället.

Ikväll blev det iaf helt klart att jag drar till Tyskland nästa helg. Det ska bli skönt att komma iväg en snabbis och bara, ptja, vara. Självklart ska jag handla också, eller ja, det är ju därför jag åker. Även om det kanske inte är precis det bäst valda tillfället i mitt liv men äh, det kan nog ändå vara bra att göra det här.

Annars är det ju bara jobb och det är inte så pepp. Jag är så less! Jag måste kolla om jag inte hittar något mer peppande jobb. Visst, jag kan nog bita ihop men hur kul är det?

Nu ska jag sova. Adios.

Heartbroken

De senaste inläggen har egentligen bara handlat om en sak. Eller kanske mer en person.
Ptja, nu är det över. Efter det här inlägget tänker jag försöka att inte skriva mer om honom. Eller om just de känslorna - även om det kommer att bli svårt.
Känner mig som en skurk som tog det över sms men vad ska man göra när man inte orkar mer? När allt känns helt meningslöst. När man inte längre orkar gråta och inte orkar tänka. Då är det dags att göra något för sitt eget välmående.

Det enda jag egentligen vill göra just nu är att supa och spy. Kanske inte i den ordningen men för att bara sluta tänka. Det finns inte en möjlighet att jag kommer må bättre, insikterna blir bara fler och fler. De enda paralellerna jag kan dra är till en tid när jag bodde i Umeå och mådde som sämst. Så är det nu.
Det är fel på min hjärna (och kanske lite på hans hjärta) vilket är en dålig kombination med förhållande.

Weeping Willows skrev det så bra. Även om det inte är samma så är det samma. Ni som är mina vänner kommer nog förstå att det inte ska läsas exakt som det står, men känslan omkring det. Jo, så är det.

Om man mår dåligt mer än 50% av tiden man är i ett förhållande så kan det inte vara värt att kämpa för. Inte när det är så nytt. Då måste man försöka tänka på annat. Och jag kan inte vara kär i någon som inte har känslor för mig, så är det bara.

Så, nu börjar jag om. Imorgon är en annan dag.

"There's no trust. Not anymore.
This time you've gone too far.
So step aside. Out of my life.
Take your troubles out the door.

Please, get out, get lost. You've hurt me one last time.
I've had enough, the deal is off.
But you should know that I believed and loved you all along.
Please leave while I'm still strong.

Don't deny. Don't even try.
There's nothing more to say.
I can't forgive the things you did.
Pack your bag and go away.

Please get out, get lost. You've hurt me one last time.
I've had enough, the deal is off.
But you should know that I believed and loved you all along.
Please leave while I'm still strong"

Veronica Mars

Åh, Veronica! Det är så bra, det är helt galet!
Jag och Thomas har haft lite av ett marathon och sett 7 avsnitt på rad natten till idag (läs måndag) och under morgonen. Jag hoppas att jag kan få honom att fortsätta kolla på det för det är verkligen en serie ALLA borde kolla på.

I övrigt så har vi bara haft det mysigt och bra. Det är skönt att umgås. Att verkligen umgås. Det är konstigt det där alltså. Ena sekunden vill man vara den andra nära och i den andra så orkar man bara inte. Det känns bara hopplöst och som att det inte ens är värt att fortsätta.
Det är känslor jag ska jobba med för att bearbeta på bästa sätt. Måste ge det en ärlig och rättvis chans.

När jag kom hem så blev det broccolifest. Mm, broccoli.
Tyvärr så var min bästa Annika inte på topp. Men när man får det där känslan av bristande intresse hur man än försöker få upp peppen så är det bättre att lägga den tiden och energin på att ta hand om sig själv och göra ett val som får en att må bättre.
Annika - det löser sig alltid, på något sätt så löser det sig.

Nu blir det att diska, duscha och kolla lite film med Ankis. (Då björnen inte behagar komma)

Puss, hej.

Nystart

I natt trodde jag att allt var över. Jag var väl förberedd på vad jag behövde få säga och en lösning på problemet genom att helt enkelt kasta in handduken. När det gör för ont, mer ont än gott, är det inte hälsosamt att stanna. När man tappar bort sig själv mitt i allt så kanske man behöver analysera sitt liv.

"I no longer pray for tomorrow
I´ve started to pray for today
`cause I still can´t feel nothing but sorrow
And I do all I can to make that go away

Well it´s all over now
We´re through somehow
Too bad I couldn´t solve your riddle in time
It´s all over now

I no longer long for the summer
And I no longer care ´bout the snow
A just know I can´t take this much longer
I wonder how low one can go "

Nu tog det faktiskt inte slut. Efter många tårar och en och annan ärlighet så bestämde vi (okej jag) att våga ett försök till. Det är ju grejen. Jag vill inte förlora honom men jag vill inte heller må dåligt. Det är en balansgång som inte är lätt att få till tydligen. Och jag har inget bra svar på varför.
Men vad vore livet om det vore lätt?

jag ger upp

Detta är ett inlägg riktat till en person. Tyvärr lär denne person inte läsa det så det kanske är en waste of time.

Tänk innan du talar. Försök att först förstå hur det kan kännas i någon annan när du säger saker och var inte så egoistisk och omogen genom att tro att allt är okej. Även om jag inte visar utåt att jag är sårad så är jag det. När jag säger  "det är upp till dig, det är ditt liv" så betyder ju det att jag hoppas att du har förståelse nog att fatta dina egna beslut på ett moget sätt utan att jag ska behöva dirigera dig i en riktning. Du bestämmer över dig själv, men räkna inte med att jag alltid kommer att finnas där. Jag tar inte vad som helst.