folkbladet
Jag saknar Annika.
Men snart är hon tillbaka och det är bra. Jag ska räkna ner dagarna.
Annars så har jag sms:at med Saga hela morgonen. Frågan är vem som vinner tävlingen om vem som är sjukast i huvudet... jag tror iofs det blir dött lopp. Haha. Det är galet roligt.
Om 2 timmar sitter jag på bussen mot mormor. Sen stänger jag av mobilen.
Skicka ett sms om ni vill något, ringer upp/textar när jag kollar sen... orkar bara inte med saker och ting just nu.
Och så avslutar jag året med lite Kristofer Åström:
"I spend too little time on myself
It's all just work and no play
I spend too many hours on planes
Thanks for listening to my complaints
I'd like to give you the best of me
But there's always something in between
Hurts to see you in that state
Hurts to be in my place "
hiertat
Jag vet att DU inte läser detta så det är liksom skitsamma men jag måste ändå skriva av mig.
Jag vet inte vad jag ska ta mig till.
Det känns som att allt bara går utför. Jag mår så jävla bra när jag är tillsammans med denna person men så jävla dåligt all annan tid. Samtidigt så kan jag inte säga så mycket eftersom vi inte ens känner varandra egentligen. Men det är ingen bra start och det känns som att det är påväg att bli ett slut.
Jag har ingen rätt att ställa några krav, jag kan inte berätta vad jag känner. Jag litar varken på mig själv eller på dig. Det finns så mycket som borde kännas på ett annat sätt men nu ser det ut som det gör.
Jag tänker dock inte ta tag i någonting förrens jag kommer tillbaka. Måste gå in i mig själv och verkligen försöka förstå vad det är som händer.
Det finns någon där ute som jag hade känslor för riktigt länge, någon som var mitt allt. Vi förstod varandra och kunde prata om allt. Sen så hände det något som gjorde att det inte alls föll sig på det sättet. Det kändes som jag förlorade halva mig. Någon jag litade på fullt ut, och fortfarande gör. Någon som även hade den effekten på mig att jag litade på mitt omdöme och mina handlingar. Varför kan det inte vara så? Jag hoppas att jag hittar tillbaka till denne någon så att jag känner mig hel igen. Att vi kan skratta sådär som vi gjorde förut och verkligen känna att jag är lycklig. Vi kanske lärde känna varandra på ett mycket konstigt sätt och borde egentligen inte känna varandra så väl, men det gör vi. Enligt mig så gör vi det. Inte för att det ska bli några missförstånd men jag nöjer mig med att få vara din vän, förhoppningsvis en av dina närmaste. Ditt sms betydde så mycket för mig även om det egentligen inte stod något av substans i det. Men för mig hade det lika gärna kunnat vara ett fredsfördrag eller annan viktig text.
För ett par månader sedan så förklarade jag mina känslor som
"jag tror att jag håller på att krossa mig eget hjärta"
så känns det än idag. Jag kan inte göra något åt det. Inte just nu. Och det är egentligen ingen annan som kan det heller. Men det var så bra sammanfattat för det är så jag känner det. David Sandström döpte en låt på sin skiva "om inget händer..." till När Hjärtat Svider vilket känns klockrent. Så känns det nu. Det svider.
Det enda jag vet egentligen är att det inte borde kännas såhär. Inte så tidigt. Inte nu. Men det gör det. Vad kan jag göra åt det??? Det är egentligen det enda svar jag söker.
Kanske spelar hösten/vintern in, det brukar den göra, men i det här fallet så känns det ändå som att det inte borde bli just såhär. Det borde vara en bättre känsla. Jag kan inte ens gråta. Jag känner mig bara tom. Som att någon plockat ut mitt hjärta under ett par sekunder och stampar på det... om och om igen.
En återkommande tanke är att jag borde dra... sticka iväg och bara lämna allt. Låtsas som ingenting. Men det kan jag såklart inte göra. Det finns för många saker som spelar in i dagens läge. Saker jag inte kan lämna. Och samtidigt så är ju inte allt skit. Det finns bra saker som man måste försöka tänka på. Men nej, det borde inte kännas såhär.
Någon som har lust att reda ut mitt känsloliv?
Saga
Ikväll var Saga hos mig på besök. Vi drack varm choklad och juice samt åt rostade mackor och chokladpraliner. Kvällen bjöd även på långa samtal om våra liv och relationer. En bra kväll helt enkelt. Det är skönt när någon verkligen förstår vad man säger och som man känner att man kan prata med. Jag hoppas att hon känner likadant.
Man skulle kunna säga att vi sitter lite med samma problem även om det är rätt stor skillnad på många sätt. När man vill må bra men inte riktigt når det målet pga att man böjer sig för någon annans välmående. Att man helt enkelt låter någon annan påverka ens liv mer än vad som egentligen är befogat.
Jag rökte även. Trots att jag gjort ett uppehåll på ett par dagar. Trodde det skulle göra så sjukt ont i halsen men det var verkligen vad jag behövde nu. Jag tror att jag röker mer så fort någon "dåligt" händer mig. Det blir min tröst. Istället för mat eller alkohol. Jaja, det funkar det med.
Okej, för att byta ämne lite snabbt så kan jag berätta att jag är sjuk, väldigt sjuk. Varit sjuk hela julen mer eller mindre i något som kan liknas influensa antar jag. Hög feber, hosta, slem och snuva...
Åter till Saga. Varför kan inte fler människor vara som Saga? Lugn och metodisk, rolig och lättsam med ett extremt djup? Jag kommer sakna henne om hon åker bort, även om jag vet att det är vad hon behöver nu. Inget mer IKEA!
Imorgon åker jag bort. Ner till min mormor. Det ska bli väldigt skönt. Kan hända att jag stänger av min mobil också. Jag orkar verkligen inte med saker och ting just nu. Det finns så många saker som jag inte mår bra över som jag måste försöka att bearbeta. Problemet är att ingen kan förstå eftersom de inte varit i min sits, eller okej, jo, det är flera som varit med om samma sak men inte riktigt i min närhet om vi säger så. Jag återkommer med det i nästa inlägg (som lär skrivas direkt efter detta) för det bör nog katigoriseras under känslor.
Det blev alltså inget jobb för mig under dessa mellandagar. Jag skulle verkligen behöva jobba dem men å andra sidan, det viktiga är att försöka bli frisk.
Idag ringde Försäkringskassan, informerade mig om vad de hade räknat ut till min årsinkomst. Jag godkände och lade på. Vet inte om det stämmer men det är väl helt okej.
Jag har även funderat på hur jag ska lägga upp mina semesterveckor nästa år. Vad jag vill göra på min semester och hur mycket det får kosta. Vi får väl se om planerna håller...
life love regret - eller hur var det nu?
Mitt liv alltså. Ågud.
Jag vet inte ens vad jag vill, jag har totalt tappat kontrollen på något sätt. Önskar att det inte vore så, men jo. Så är det. Jag måste skärpa till mig. Snarast.
Att inte sova, inte äta, bara stressa och vara på allmänt dåligt humör har blivit min nya vardag. Om vi bortser från Annika, det enda som egentligen känns riktigt riktigt bra. Den person jag känner mig lugn med. På riktigt.
Jag ska inte göra något förhastat... men det är min magkänsla alltså. Den säger mig att det är något dåligt på gång, varnar för att jag kommer att få ont på något sätt. Eller kanske göra ont, jag vet inte. Usch, hjälp?
Flytt
Jag tänkte jag skulle skriva ett par rader om flytten.
Det börjar arta sig alltså. Jag tror på det här, har en riktigt fin magkänsla över lägenheten, samt sällskapet.
Igår var jag på IKEA och shoppade loss, med frakt handlade jag för 7000 på 65 minuter, det är nästan läskigt. Eller jo, det ÄR läskigt. Aldrig insett att folk faktiskt kan handla för så mycket på en gång (om de inte köper en soffa kanske)
Sen åkte jag till lägenheten och väntade med stor spänning in mina grejer.
Annika raggade ihop verktyg och en slagborr och sen så gick vi loss och började montera (och bädda).
När vi var färdiga med sängarna så gav vi oss på en tavelram som hade en minst sagt komplicerad beskrivning. Jag ådrog mig även en liten rispa över ena ögat, haha. Jag har hört att de är rätt sexigt med ärr så håll tummarna. Haha. Nej, skämta bara. Det är bara en skråma.
Efter att vi var klara så slutade vi upp i min säng. Klart man måste provligga den. Älskade Annikas kommentar "ehm, om det imorgon ser ut som att någon sovit i din säng så är det inte jag!", haha. Hon är för skön!!! Hur som helst så låg vi till sängs och åt choklad, läste drinkrecept och snackade om allt möjligt. Hon var dessutom nästan på väg att lyckas övertala mig att ändå sova över i lägenheten men jag lyckades till slut ta mig därifrån och till Jakobsberg. Jag får se det som "den som väntar på något gott väntar aldrig för länge", dessutom vet jag att jag kommer att sova där antingen natten mot lördag eller senast mot söndag. Det kan jag överleva.
I övrigt så börjar jag känna mig rätt lugn inför flytten. Allt är i sin ordning och det enda jag behöver göra nu är att packa lite kläder, papper, sängkläder och sist min dator. Sen är jag ready to move.
Men nu ska jag förbereda mig inför a hard days work som matsalsvärd. HU. Vad jag hatar det passet alltså!!! Men jag får bita ihop. Kanske åker till Solna en sväng efter jobbet. Kan nästan inte hålla mig borta.
Puss, hej.
Monstret
Det var ett par år sedan jag stötte på detta monster senast men det har nog legat i dvala ett par år.
Nu är det tydligen dags att vakna till.
Detta monster har ett namn, men vi kan kalla det för ångesten, trots att dess riktiga namn är depression. Inte den lilla depressionen som jag har besök av lite då och då utan den stora... den som man kan gå under av.
Mitt monster gör mig paranoid, stirrig, asocial och allmänt sjuk i huvudet.
Jag vet inte vad som riktigt kommer att hända denna gång men jag försöker kontrollera det så gott jag kan. Helst av allt hade jag dock önskat att de aldrig vaknat till liv igen, det borde ha somnat in i en stillsam död.
Mitt liv ser lite annorlunda ut jämfört med senast jag fick detta besök.
1. Jag är inte i den destruktiva relation jag var då
2. Jag har kommit över (kanske inte kommit över men iaf gått vidare) vissa händelser
3. Jag har vågat släppa in fler människor på livet, bra människor som förtjänar en chans
4. Jag har lämnat de sk. "vänner" jag hade som levde för sitt vemod och nedstämda sinneslag
5. Jag bor inte i Umeå
Helst av allt så skulle jag behöva lägga mig på sängen och bara gråta men det kommer inga tårar. Likgiltigheten är ett faktum.
Sen så håller jag på att göra mig en ny bekantskap, vi kan kalla den för relationsförstöraren, för det är vad denne kan orsaka om jag inte ser upp. Samtidigt som jag har en sådan avsky till t.ex. otrohet och min tro på att "om det ska va så ska det va" så vill denna bekantskap få mig att lösa upp den gränsen. Okej, låter väldigt fel. Och nej, jag har inte varit otrogen och har förhoppningsvis inte blivit utsatt för det denna gång men ja, det känns lite som att jag inte vet hur jag ska handskas med vissa saker.
Sen så finns det gamla grejer, det förflutna, som jag kanske inte helt lämnat...
Jag är väldigt asocial men samtidigt översocial. En personlighetsklyvning i allra största grad. Jag har t.ex. de senaste veckorna längtat hem efter att få umgås med alla människor igen, och absolut, det har varit kanon att få träffa alla igen och så men börjar samtidigt känna att jag behöver ett par dagar för mig själv också. Därför är det bra att jag håller på med flytten. Det enda sällskap jag har är Annika ibland men annars mp3-spelaren. Och det duger gott åt mig. Just nu. Just idag kanske(?)
Just nu vet jag inte heller hur det ser ut med julen. Jag och Tati hade ju tänkt dela ut mat men det ser kanske inte så ljust ut eftersom det är med så kort varsel samt att jag fått ett par andra erbjudanden. Samtidigt så funderar jag starkt på att sitta hemma, ensam i lägenheten, på julafton och bara få bry mig om mig själv. Fel dag att välja att vara självisk på men kanske är det något jag behöver. Utan min familj känns det konstigt. Som att det inte är värt att fira. Ska kolla upp om jag kanske kan gå på julotta också. En liten bit jul kanske är bra?
Usch, så många tankar och så lite utrymme. Vi får se hur livet har sin gång...
Back in Black
Borde ha skrivit blogg tidigare men kom mig inte för det och har inte heller riktigt haft möjlighet till det.
Det var en hektisk helg men samtidigt väldigt bra. Allt började med att jag kom till Stockholm kl 9 på fredagsmorgonen. Åkte till Solna och träffade Annika i vårt nya boende. Sjukt så bra det kommer att bli! Vi planerade lite inköp och sen åkte vi upp till IKEA och shoppade loss.
Åkte tillbaka till Solna med grejerna och sen upp till Jakobsberg igen för att äta middag med Veronika, ååååh Veronika! En trevlig middag med mycket snack.
Sen drog jag mig till Kista och hälsade på Saga. Vi drack lite alkohol och pratade om de senaste 5 veckorna. Det var väldigt väldigt skönt. Saga är så bra!
Och efter det så skulle jag försöka ta mig hem men visste inte riktigt hur jag skulle åka och fick (eftersom jag lyckades missa bussen till Spånga) åka tunnelbana. Blev bestämt att jag ändå skulle träffa Thomas en liten sväng innan jag skulle hem. (Jag har verkligen ingen karaktär...)
På lördagsmorgonen åkte jag "hem" till Jakan, sov och tog det lugnt innan jag återvände t Sumpan. Det blev mat och film. Mer film i morse (söndag) och sen åkte jag hem för att hämta lite grejer för att åka ner t Solna och hälsa på Ankis igen, samt hämta mina nyckar.
Puuuh, tror jag fick med allt. Mer eller mindre iaf.
Imorgon bitti ska jag åka tillbaka till Solna och hämta ut mitt första paket som jag skickade från Arjeplog. Mäta upp lite och städa garderoberna. Sen till Jak och tvätta, tvätta, tvätta. Kanske måste jag på ikea på morgonen också... ska se hur det blir med det när jag vaknar.
Nu ska jag iaf sova. Natti natt!
Lagen om alltings jävlighet
"Om det finns två eller fler sätt att göra något, och ett av dessa sätt leder till en katastrof, så kommer någon att göra det på det sättet"
Känns otroligt bra, jag är nog otursförföljd. Det är bara att inse så ni gör bäst i att hålla er så långt ifrån mig som möjligt för jag bringar ingen tur.
Igår så körde jag upp, det gick såklart åt skogen. Jag kände först att jag aldrig mer vill köra bil, jag ville bara ge upp och kände mig otröstbar men så efter två timmar så kände jag hur illamående jag höll på att bli över allt mitt självömkande och bestämde mig för att ta mig i kragen. Kanske lite för alla snälla människor som också peppade mig efter körningen.
Så hur blir det nu då?
Jag tänker ta ett par (läs ca 10) lektioner i Stockholm och sen förhoppningsvis känna mig så pass säker att jag vågar köra upp där. Det ska nog bli bra bara jag biter ihop och skärper mig. Och slutar vara så förbaskat nervös!
Imorgon bitti åker jag hem till Stockholm. Känns som att de närmaste dagarna är fullt planerade men det känns bra. Skönt att komma hem.
Imorgon ska jag och Annika åka på IKEA och shoppa grejer till lägenheten. Sen ska jag fika med Maja (åh Maja min Maja!) och efter det ska jag träffa Saga och Veronika och dricka cola (…eller kanske en öl eller två) vilket kommer bli en perfekt start!
Jag skriver mer när jag kommer hem. Wohoo.
GOD JUL!!!
Ikväll firade jag och mina föräldrar ”Lilla Julafton” då jag inte kommer att kunna åka hem över den ”riktiga” julen.
Det var en riktigt bra kväll med god mat, mys och lite klappar.
Det enda man saknade var kanske att få gå loss i chokladfrosseri (då vi nu skippade att köpa några praliner eftersom jag ska försöka dra ner på min chokladkonsumtion) men jag ser det som ett bra steg för hälsan.
Jag har annars bara gått igenom lite av mina köksartiklar, och det vill inte säga så lite. Jag försöker klura på vad jag ska ta med mig, om jag ska ta med mig, om det ryms när jag flyger eller om det kanske är för ömtåligt för att skickas med post. Jag har iaf konstaterat att ta med mig en av mina dammsugare (efter påtryckningar från mina föräldrar) samt mina älskade marimekko-muggar som jag aldrig hann använda när jag var bosatt i Umeå.
Eller jag tror väl att jag ska ta med mig dem. Eller kanske mina Gröna Anna-tekoppar istället? De är rätt söta med matchande assietter och fat.
Det är svårt att bestämma sig när man vet att man har så begränsat med utrymme på färden.
Har även suttit med mina föräldrar och försöka blicka framåt mot nästa år genom att kolla hur jag ska försöka få min semester. Vet att jag ska ta en vecka för att få resa med min andra familj och en vecka för att åka med min mormor till Gotland. Sen så kommer jag nog att behöva en vecka för att åka upp hit och hämta mina grejer. (när jag förhoppningsvis fått ett förstahandskontrakt och som jag INTE tackar nej till, mitt nöt)
Då tänker jag även passa på att gå till ”kojan” och få känna lugnet, andas och njuta av enkelheten och naturen.
I förrgår fikade jag f.ö. med Gustav, troligen min äldsta barndomsvän. Vi kan väl som säga att jag känt honom sen han var ca 2 dagar gammal, det vill säga när jag var sisådär en 364 dagar då…
Det var jättetrevligt. Jag och mor blev hembjudna på fika hos till hans mor och så var det vi fyra som satt och pratade om alla möjliga världsliga saker. Det lämpade sig även så bra att de grep Juha Valiakalla kring den tiden, och vi kunde alla pusta ut.
Förhoppningsvis så kommer Gustav ner och hälsar på efter nyår, något som skulle vara otroligt kul. Det känns som att vi missat så många år av vänskap då vi tappade kontakten då jag flyttade tillbaka till Umeå kring 2002, även om vi höll lite kontakt då han reste runt i Australien i våras.
En vän jag saknar…
Fast det finns ju fler vänner jag saknar, vänner som jag kommer att återse på en vecka. Kan ni fatta det? Det har alltså gått FYRA veckor sen jag åkte, eller okej, 26 dagar. Men innan jag åkte kändes det verkligen som en oändlighet, 35 dagar… (okej jag kommer hem nästan 3 dagar tidigare men ändå) Nu är det 6 dagar kvar, eller 5 om jag räknar på att det är ett nytt dygn. Så jag längtar, det är sjukt.
Och så en sista sak, jag kommer att beställa ändring på min mobil till Comviq från Telia och det kommer att betyda att mitt nummer kommer att vara ur funktion ett par dagar (eller jag vet inte hur lång tid det tar för dem att skicka ett nytt kort) men jag har ett annat mobilnummer, mitt gamla nummer. Om ni inte har detta nummer så kontakta mig så får ni detta eller så får ni helt enkelt kommunicera med mig genom msn och på jobbet. (Tänk på att för 10 år sedan så gick inte folk omkring med mobiler och det gick ju bra ändå… eller?)
Men jag byter nog inte förrens jag kommer hem, så det ger er ett par dagar att lära er mitt temporära nummer.
Puss på er!