...THIS IS FOR THE HEARTS STILL BEATING...

"Life is not measured by the number of breaths we take
but by the moments that take our breath away..."

...vad man egentligen känner och när det är dags att ge upp?
Oavsett vad det nu kan handla om så borde det ju finnas ett mått på något sätt.

Det är nog bara jag som inte har koll på varningsklockor, dåliga vibbar och känslor i största allmänhet. Men det är okej, det går väl alltid att förtränga sånt i framtiden, när man är gammal och senil.

---

Jag är poly på ett väldigt asexuellt sätt, det går nog inte ens att förklara så att folk ska förstå så jag avstår. För jag vet ärligt talat inte längre var jag står i mitt huvud. Samtidigt som jag absolut inte vill något annat än att bara vara fri och sätta mig själv i främsta rum, för det är något jag verkligen behöver, så är jag ändå i den penibla situationen att jag inte vet vad jag vill, vad som är legitimt att beräga från någon. Respons. Jag kanske är sådan för att jag vill undvika att inte gå vilse inombords.

Tåls att klura på.


Det finns alltid saker som man kan påverka vilken utgång man vill se, detta har Annika gjort mycket klart för mig. Men trots att så är fallet så är det svårt med sådana beslut när man faktiskt inte helt är 100 på att det är just det ena eller andra som är det rätta i den situationen. För att citera Annika "bra saker händer inte dom som väntar, dom som kommer någonstans jobbar för det... så satsa lite! det kommer kännas bra i slutändan", så är det kanske... synpunkter på det?

Nu förtjänar jag ett par timmars sömn.