Ärlighet är en dygd

Jag har för knappt 2 timmar sen varit så ärlig som jag bara kan bli. Trodde jag skulle må bättre av det men det vete tusan alltså. Jag känner mig bara spyfärdig, vill sjunka genom marken och dö.
En väldigt snäll person sa att hon beundrade mig för mitt mod och min ärlighet, men själv så kan jag inte uppskatta det. Det är ett sådant problem jag borde ta tag i, att bara låsa in allt inom mig istället. Det är enklare så för vem orkar egentligen med att göra sitt liv mer komplicerat?

Jag hoppas att det för med sig något gott iaf, att jag kan börja sova och äta igen. Det har varit lite dåligt på den fronten ett tag ju. Det måste bli bättre. Det ska bli bättre. Jag måste blicka framåt, eller försöka arbeta mera så jag kan glömma bort att tänka. Inte tänka så mycket iaf.

Jag vill ha enorma mängder alkohol nu, tyvärr alltså, så är det.
Men först ska jag gå och spy...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback