Morgon yet again
Det känns som att jag blivit överkörd av ett tåg. Det är något som inte står helt rätt till. Det känns som att panikångesten inte är långt borta idag. Gud, hatar verkligen den känslan. Som att det finns någonting inuti mig som kroppen bara vill stöta bort, långt ifrån mig.
Igår är ett kapitel för sig. Jag känner fortfarande sorg över att jag och mitt ex inte kunde dra jämnt men kan inte påverka det. Vi står på varsin sida. Och väljer han att kalla mig för barnrumpa, fine. Det får helt stå för honom.
Det sista jag gjorde innan jag gick och la mig var att skriva till en person på Facebook. Jag hoppas verkligen att han svarar. Det är någon jag saknat enormt mycket under ett par år men jag förstår om han inte känner för att ha kontakt med mig mer. Allt är valfritt, vi lever ju i Sverige.
Men nu ska jag bege mig till jobbet. Och sen kommer la familia till mig. Underbara människor. <3
Puss och kram på er.
Igår är ett kapitel för sig. Jag känner fortfarande sorg över att jag och mitt ex inte kunde dra jämnt men kan inte påverka det. Vi står på varsin sida. Och väljer han att kalla mig för barnrumpa, fine. Det får helt stå för honom.
Det sista jag gjorde innan jag gick och la mig var att skriva till en person på Facebook. Jag hoppas verkligen att han svarar. Det är någon jag saknat enormt mycket under ett par år men jag förstår om han inte känner för att ha kontakt med mig mer. Allt är valfritt, vi lever ju i Sverige.
Men nu ska jag bege mig till jobbet. Och sen kommer la familia till mig. Underbara människor. <3
Puss och kram på er.
Kommentarer
Trackback